Bläh-faktorn i gråvattenåteranvändning

En av de stora stötestenarna för återanvändning handlar inte om den tekniska lösningen. Vi kan nämligen rena vilket vatten som helst till vilken kvalitet vi vill. Det är bara frågan om vad behovet är, och vad det får kosta. Utmaningen med att lokalt återanvända gråvatten handlar istället om slutanvändarens upplevelse och acceptans. Givietvis dyker det upp en rad betänkligheter och faktorer när man talar om att återföra vatten:

• upplevda risker med återanvänt vatten
• äckel, eller den s.k. bläh-faktorn
• vad ska man använda vattnet till?
• var kommer vattnet ifrån?
• har jag något val?
• litar jag på leverantören?
• är det bra för miljön?
• individuella värderingar och erfarenheter

Vi kommer be de boende att duscha i vatten som redan använts (av dem själva eller av grannen) och som renats lokalt i byggnaden, till en kvalitet som i de flesta aspekter uppfyller dricksvattennormerna. Den initiala reaktionen hos många, om än inte alla, är skepticism och bläh, eller kanske till och med “aldrig i livet”. Detta trots att de flest inte har några som helst invändningar mot att simma i offentliga bassänger eller mot att bada vid den lokala badstranden tillsammans med mängder av andra människor (och djur).  Man är överlag väldigt positiv att återanvända gråvatten t.ex. för bevattning eller WC-spolning medan skepticismen mot återanvändning i dusch är mycket mer påtaglig (se bild nedan).

Y-axel: 1 = håller inte alls med, 10 = håller fullständigt med. X-axel: svarsfrekvens

Vi har alltså ett jobb framför oss att övertyga de boende om att det varken är äckligt eller farligt att återanvända vatten och att vattnet vi återför är tillräckligt rent. Denna uppgift blir lite enklare då många redan har uppfattningen att miljönyttan är värd en viss uppoffring.

Y-axel: 1 = håller inte alls med, 7 = håller fullständigt med. X-axel: svarsfrekvens

Hur uppnår vi detta? De ska förhoppningsvis nästa projektfas ge vissa svar på.