Detaljplaner saknar minst en väsentlig del

Detaljplaner som ligger till grund för bygglov, projektering och uppförande av nya bostäder och andra typer av verksamhetsfastigheter innehåller grundliga utredningar om dagvatten och översvämningsrisker på grund av skyfall. Man tar även upp bevarande av naturvärden och saker som tillgänglighet. Allt detta är viktiga aspekter i stadsutvecklingen, men minst en väsentlig del saknas i dagens detaljplaner, och det är en vattenförsörjningsutredning. I denna bör man utreda de generella förutsättningarna för att kravställa runt vatteneffektivitet, som t.ex. verksamheter, nederbörd och andra alternativa källor till vatten. Därpå får utvecklarna i sina bygglovsansökningar uppvisa vattenbudget, redovisa plan för tekniskt vatten, åtgärder för vatteneffektivisering, alternativa vattenkällor och återanvändning av vatten.

Här kan man med fördel hämta inspiration från till exempel San Fransiscos “The Onsite Water Reuse Program”, där man för utvecklingsprojekt med en buttoyta över 9200 m² är tvungen att återanvända vatten. Så långt behöver vi kanske inte gå på alla orter i Sverige, men i vissa kommuner, som t.ex. Östhammar eller Gotland kan man via detaljplanen ställa större krav på utvecklarna.

Är det då förenligt med LAV, PBL och kommunlagen att ställa sådana krav? Jag vet faktiskt inte, men det borde vara det.