Utsläppsrätter är något de flesta känner till som begrepp, men hur funkar det egentligen? På vilket sätt kan handel med utsläppsrätte hjälpa miljön och klimatet? Teorin bakom kan vara nog så krånglig och min erfarenhet är att bäst förståelse hos studenterna, en så kallad aha-upplevelse, får man genom att låta dem prova på att handla med utsläppsrätter i spelformat.

De senaste par åren har jag provat att låta studenterna spela ett spel som jag utvecklat och anpassat baserat på en beskrivning av Fouquet (2003). I stora drag handlar det som att genom spelformatet demonstrera hur man kan uppnå kostnadseffektivitet i föroreningsreduktion (större utsläppsminskning för samma kostnad).

Förutsättningarna är i grunden enkla, men det finns en utmaning i att förklara spelmekanismerna för studenterna så att det blir begripligt. Ju mer tid man lägger på att introducera spelet och konceptet med utsläppsrätter, desto tidigare i processen kommer aha-upplevelsen. Jag har provat olika varianter och i allmänhet så kommer aha-upplevelsen förr eller senare, med riktigt förståelse som följd.

I korta drag genomförs spelet så att studenterna delas in i grupper och tilldelas varsitt land. I min version är det åtta länder. Varje land skiljer sig åt i mängden utsläpp och hur många utsläppsrätter man tilldelas. Vidare skiljer sig kostnaden för att minska utsläppen åt mellan länderna. I EU är det t.ex. dyrare att minska utsläppen med 10 Mton jämför med Kina. Vidare ökar kostnaderna per minskad utsläppsenhet ju mer man minskar totalt sett, se graf nedan.

Själva spelet börjar med en “auktion” för varje runda (år) där länderna får lämna dolda bud på en 2% högre tilldelning av utsläppsrätter. D.v.s. hur mycket per utsläpprätt (USD per ton) är ni beredda att betala för 2% mer utsläppsrätter? Under första rundan är förvirringen ofta stor. Studenterna har ännu inte insett till fullo hur de bör agera för att minimera de egna kostnaderna, varför spridningen på biden ofta blir stor.

Efter budgivningen tilldelas de tre högsta buden 2% extra utsläppsrätter och det egentliga “spelet” börjar. Jag brukar avsätta 15-20 minuter för grupperna att fundera och förhandla sins emellan. Deras uppgift är att köpa och sälja utsläppsrätter mellan sig. T.ex. kanske USA bestämmer sig för att erbjuda sig att köpa 20 miljoner utsläppsrätter för 20 USD per utsläppsrätt. Kina kanske inser att USA kan betala mer och vill ha 25 USD per utsläppsrätt. När två grupper kommit överens så noterar jag affären och så fortsätter spelet tills tiden går ut. Sedan summeras utfallet.

EU har kanske köpt på sig 50 miljoner extra utsläppsrätter till ett bra pris, och slipper därmed en högre kostnad för att reducera sina utsläpp. Indien har sålt 120 miljoner utsläppsrätter och måste därför vidta åtgärder för att minska sina utsläpp. Har man gjort en bra affär? Det beror på överenskommet pris och vilka marginalkostnader man har för att minska utsläppen!

I slutet av spelet summerar man resultatet och går igenom det med studenterna. Vilka länder har lyckats bra med att reducera sina kostader? Varför? Vad kunde man gjort annorlunda? Här brukar många studenter börja inse vad det handlar om. Det är bra att påpeka att den samlade kostnaden för att reducera utsläppen har minskat, jämfört med om ingen handel hade förekommit.

Sedan kör man runda två, med annorlunda tilldelning av utsläppsrätter. Nu är studenterna mer självsäkra och agerar med en tydlig strategi. Utfallet brukar bli ganska annorlunda i runda två, med större besparingar och bättre uppnådd kostnadseffektivitet.

För att få mesta möjliga ut av spelet bör man sammanfatta aktiviteten efteråt genom att diskutera i helklass, kanske låta studenteran svara på några skriftliga frågor som hjälper dem att reflektera över vad de just lärt sig.

Nedan hittar du några användbara filer, med instruktioner och spelmaterial att dela ut till studenterna. Där finns även en excelfil som underlättar spelprocessen genom att hålla koll på genomförda affärer och autmatiskt beräkna utfallet. Kommentera gärna eller ställ frågor i kommentarsfältet nedan.

Filer

Referenser

  1. Roger Fouquet,The Carbon Trading Game, Climate Policy, Volume 3, Supplement 2, 2003, pages S143-S155, ISSN 1469-3062, https://doi.org/10.1016/j.clipol.2003.09.011.

Written by admin

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.